Baksidan av hönseriet... att bestämma över liv och död.

Ja, baksidan av att ha höns är att ibland måste man avliva sjuka höns. Det är också ett måste att kunna ta bort överskottstuppar. Det går inte att hitta goda hem åt alla tuppar. Så är det tyvärr.
Antingen måste man själv lära sig att på det mest smärtfria sättet ta bort hönan/tuppen eller så måste man känna någon annan som klarar av det åt en.
Här har vi hittills inte behövt ta bort så många hönor eller tuppar.
Ärligt talat så överlämnar jag gärna avlivning/slakt till sambon, men är det en fullvuxen tupp som ska slaktas då hjälper jag till.
Min svärmor berättade att hon brukar skryta till sina vänner om sin svärdotter som var så tuff och klarar av att slakta tuppar. Ha, ha, jag undrar om det var mer hot än skryt. Typ passa er om ni inte är snäll mot mig då bussar jag svärdottern på er....
Nej, jag är inte särskilt tuff, och jag kommer aldrig vänja mig vid den här biten av hönseriet. Det är bara ett nödvändigt ont, och när man nu måste ta livet av de tuppar som inte kan vara kvar, ja då måste man lära sig att ta hand om köttet tycker jag.

♥ ♥ ♥