Rötter

Julita Gård

I bland får jag en fruktansvärd hemlängtan...
"Hem" det är den lilla byn Julita i Sörmland. Där är jag uppväxt och där bodde jag tills jag var 16. Jag kan sakna den vackra naturen, rapsfälten, ekallérna och dom små kalla sjöarna.

När mina föräldrar skildes så flyttade jag och mamma till Vingåker. Sju år bodde vi där.
Kan bara hålla med Magnus Betner som kallade Vingåker för Sveriges rövhål och han har också bott där så han vet vad han talar om.
Aldrig mer Vingåker.

Snart 10 år har jag bott i Gästrikland, och jag trivs, men i bland längtar jag hem....
Det är säkert ett ålderstecken, att man längtar hem till sin hembygd när man blir äldre.
En sak som också är jobbigt med att ha flyttat runt är att även om Julita är hemma så är det ändå förändrat och lite främmande nu när jag kommer tillbaka, mycket är sig likt så klart men ändå så får jag en känsla av rotlöshet.

Men vem vet kanske jag landar på ålderns höst i en röd liten stuga i Julitas skogar....