Ändrade planer

Oj, vad tiden springer i väg.
Här händer det en hel del, huset har besiktigats, vi har kollat på hus och till slut kommit fram till att vi INTE ska sälja.
Nu planeras det för lite renovering light i stället
Så kan det bli, snabba ryck!

I dag har jag varit till stranden med grannen M och hennes dotter.
Det gäller att njuta av solen och värmen som ÄNTLIGEN kommit.

Hoppas ni har det fint!

- 2 kg

Yes, vågen visade -2 kg igår.
Jättebra efter bara en vecka!
Bara att kämpa vidare då.

Det ska vara gott och leva...

annars kan det kvitta, eller hur?

Jag har sedan i måndags kört viktväktardiet, jag går inte på möten och har inte koll på det nya programmet, jag följer det gamla med points.
Det har fungerat riktigt bra den här veckan. Jag gillar att ingenting är förbjudet, att man får äta allt men naturligtvis inte hur mycket som helst.
Jag vet att det fungerar, jag har gått ner med viktväktarna förr. Ca 1 kilo i veckan brukar man gå ner.

Dom flesta rätter går att göra smalare genom att byta ut grädde mot mjölk, creme fraiche mot philadelphia osv.
Nu hoppas jag att kilona rasar och att jag snart kommer i favoritjeansen igen.

Pastagratäng
2 portioner.
ca 4 dl pasta
3 dl Grönsaksblandning typ wok
1 pkt knaperstekt bacon
2 dl mjölk
2 ägg
lite lök efter tycke och smak.
salt, peppar och en tsk sambal oelek.
3 skivor ost.

Blanda grönt, bacon och pasta i en ugnsform.
Vispa ihop ägg, mjölk och kryddor och slå över .
På med osten.
In i ugnen i ca 20 minuter på 200 grader.

Kantareller i massor

Vi har plockat lite kantareller i dag, närmare bestämt två kilo.
Det finns hur mycket som helst!

Den här svampkniven köpte jag på Biltema för 49.90, jättebra!
(Bild från Biltema)

Bönan

I går var jag, mamma och moster ut till Bönan utanför Gävle.
Det var meningen att min morfar skulle följa med men när vi kom dit hade han rymt i väg på musikcafé med dom andra panchisarna. Dessutom hade det vackra vädret övergått i hällregn.
Vi bestämde oss för att åka ut till Bönan i allafall.
När vi kom dit sken solen igen, dock bakom lätta moln, men vadå man får vara glad för det lilla.
Vi köpte ett kast rökt böckling, (ett kast är fyra stycken fick jag lära mig.)
Sen tog vi en kaffe på Bönans café där dom hade så fina kaffemuggar att moster fick lust att stjäla med sig dem. (Tack och lov lät hon bli.)

Väl tillbaka på morfars äldreboende så visade det sig att musikcafét blivit inställt i sista minuten, men det kunde ju inte vi veta.
Vi tog iallafall en kaffe med morfar, som jag tror har hittat en liten hjärtevän vid namn Gun, dom sitter alltid och pratar när vi kommer upp och hälsar på.
Annars gnäller han om att alla gubbar bara vill sitta på rummet och uggla, samt att dom som han brukade spela kort är borta nu.
Men han har ju Gun iallafall. Fast jag vet inte hon kanske inte är något vidare på kortspel?


En riktigt trevlig torsdag blev det i allafall.

Anfallen av postis!

I dag blev Agnes anfallen av brevbäraren, jag tror det brukar vara tvärtom att hundar anfaller brevbärare....
Nåja brevbäraren anföll henne med klappar och lite halledodenedej, Agnes såg lite förskräckt ut först (vem skulle inte bli det)
Men efter lite hundgodis som brevbäraren hade med sig, så fann hon sig.
Det visade sig att vår brevbärare just mist sin golden och hon blev så glad när hon såg en att hon var tvungen att stanna och prata lite.

I morgon ska jag, mamma och moster försöka få med min snart 93 år gamla morfar ut till Bönan.
Vi får se vilket humör han är på, annars får vi väl åka själva ut dit och köpa böckling och andas havsluft.

Hoppas ni har det bra.

Rötter

Julita Gård

I bland får jag en fruktansvärd hemlängtan...
"Hem" det är den lilla byn Julita i Sörmland. Där är jag uppväxt och där bodde jag tills jag var 16. Jag kan sakna den vackra naturen, rapsfälten, ekallérna och dom små kalla sjöarna.

När mina föräldrar skildes så flyttade jag och mamma till Vingåker. Sju år bodde vi där.
Kan bara hålla med Magnus Betner som kallade Vingåker för Sveriges rövhål och han har också bott där så han vet vad han talar om.
Aldrig mer Vingåker.

Snart 10 år har jag bott i Gästrikland, och jag trivs, men i bland längtar jag hem....
Det är säkert ett ålderstecken, att man längtar hem till sin hembygd när man blir äldre.
En sak som också är jobbigt med att ha flyttat runt är att även om Julita är hemma så är det ändå förändrat och lite främmande nu när jag kommer tillbaka, mycket är sig likt så klart men ändå så får jag en känsla av rotlöshet.

Men vem vet kanske jag landar på ålderns höst i en röd liten stuga i Julitas skogar....