En riktigt grå lördag

Knät fortsätter att bråka. Kanske är det jag som är otålig. Men hur lång tid ska det egentligen ta innan jag kan stödja på benet igen? Det är inget som är brutet eller av. Bara en rejäl stukning. Knät känns oroväckande instabilt när jag försöker stödja på det och det gör ont. Ska till läkaren på måndag.

Som pricken över i har hönsen fått ohyra, troligtvis kvalster.
Sambon är måttligt road och jag har lätt panik över att inte kunna göra något. Grått, trist och blåsigt är det ute också. Just nu känns faktiskt det mesta grått. Hoppas att det snart blir bättre.

Hållbar konsumtion av kläder

Hur tänker ni kring hållbar konsumtion? Jag har en väldigt låg inkomst. Jag tillhör inte de som "hoppat av ekorrhjulet" eller downshiftat och allt vad det heter. Jag har inte tagit ett köpfritt år.
Jag har helt enkelt jävligt taskigt med pengar. Punkt.
Det gör att jag alltid har återanvänt, köpt second hand, bytt med kompisar och ärvt en hel del av mina kläder.
Men om man ser det positivt, och det ska man ju göra, så är jag väldigt miljövänlig på det här viset.
Om man ser det negativt så är det faktiskt så att jag ganska ofta känner mig som den fattiga kusinen från landet. När jag köper nytt så handlar jag oftast på de stora och billiga kedjorna och det känns inte alls särskilt miljövänligt, rättvisemärkt eller hållbart.
Hur resonerar ni kring det här med kläder och konsumtion. Jag vet att ni är några stycken med liknande livsfilosofi som läser min blogg.
Köper ni nytt som är miljövänligt och Fairtrade?
Mitt senaste second hand fynd är de här supersnygga Dr. Martens. Helt nya och oanvända. Här kommer de att vårdas och älskas i många år.

♥ ♥ ♥

  

Blommig fredag - Rosa

Veckans tema är rosa. Jag måste erkänna att rosa inte är min favoritfärg. Jag har inte så många rosa blommor i min trädgård. Men när jag nu letade bilder så inser jag att jag faktiskt gillar dem jag har riktigt mycket. 

Vilka är era rosa favoriter?

Fler blommiga fredagar hittar ni här>>>

♥ ♥ ♥

  

Rapport från soffan

Här skuttar jag omkring på kryckor (HA, HA, HA! Skuttar gör jag verkligen inte, mer typ släpar mig fram eller vinglar fram som en Heffaklump på styltor.) hur som helst så tar jag mig fram med kryckor efter att ha halkat på en isfläck och stukat till ena knät riktigt ordentligt, den första bedömningen på akuten när benbrott uteslutits var att korsbandet var skadat. Efter återbesök och undersökning så visade det sig att korsbandet var helt. Men antagligen har jag töjt ut både muskler och senor och annat jox som håller ordning på knät. Det gör iallafall skitont om jag försöker stödja mig på det skadade benet.
Så jag har order om att inte göra det utan att ta det lugnt, kyla knät, äta Ipren och en och annan pralin i soffan. Tur att jag har en massa böcker som jag inte hunnit med att läsa.
Det är otroligt vad mycket som är svårt att göra när man bara har ett ben att stå på.
Att bära in ved eller bära vatten till hönsen är omöjligt. Så det får sambon ta hand om. Det är nog nyttigt för honom att se hur mycket arbete jag faktiskt gör här hemma.

De här böckerna har jag roat mig med hittills:
Kvinnan som stal mitt liv av Marian Keys
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon
Mysiga och lättlästa böcker som passar perfekt när man behöver lite lättsmält underhållning.

En annan bok som jag ofta använder som en uppslagsbok eller inspiration är Självhushållning på Djupadal den är skriven av Gustav och Marie Mandelmann. Den kan beskrivas som en modern bondepraktika.
Saxat från Adlibris:
"Självhushållning på Djupadal är en handbok för alla som drömmer om att odla och ha djur, som kanske redan har en gård eller bara lockas av ett liv bortom storskaligheten. Det är på samma gång en personlig betraktelse och en användbar och faktaspäckad bok - baserad på egna kunskaper och erfarenheter - om allt som finns att göra på en liten gård från tidiga våren till djupa vintern."
Det var veckans boktips! Ha det gott och gå försiktigt.

Jag gör ett nytt försök....

...att blogga från mobilen. Jag får ju inte Bloggers app att fungera, nu testar jag en annan app.
Någon mer som har problem med Bloggers app? Det kan vara så att min mobil är för gammal.

Dessa underbara fröer med alla sina löften....

I år har jag verkligen drabbats av fröfrossa, jag har shoppat loss värre än vanligt, skrivit snälla tiggarbrev till medlemmar i Sesam (mer om sesam längre fram) och antagligen beställt alldeles för mycket av allt.
Dessutom är jag med i flera frölistor, som fungerar ungefär som ett kedjebrev. Det är verkligen lilla julafton när brevet/paketet landar hemma hos mig. Jag plockar åt mig av de fröer jag vill ha och lägger i av mina överflödiga fröer och sen går brevet vidare till nästa på listan.
Ni hittar flera sådan här listor på Alternativ. Men även på Facebook finns det lite olika listor.
Bondjäntan har en fin grupp med listor. Den hittar ni här. >>>

Sen finns de traditionella fröfirmorna som naturligtvis också har massor av spännande fröer.
 Det här är några av de jag beställer från:
-Impecta, har ett stort sortiment och en hel del ekologiska fröer. Frakten går på 19 kr.
-Wexthuset, bra sortiment, otroligt snabba leveranser och frakten är gratis om man bara beställer frön.
-Lindbloms frö. Väldigt bra sortiment och en väldigt informativ katalog. (Hemsidan ser dessvärre väldigt mossig ut.)
-Runåbergs fröer. Bäst sortiment av ekologiska fröer, otroligt snygga fröpåsar.

Är du intresserad av gamla kulturväxter, gamla sorter som försvunnit ifrån de traditionella fröfirmornas sortiment? Sorter som trots det vårdas och odlas vidare av entusiaster runt om i landet.
Då tycker jag att du ska bli medlem i Sesam.
Texten nedan är saxad från Sesams hemsida.

"Föreningen Sesam är en ideell förening som genom praktiskt arbete verkar för att bevara den mångfald som finns bland köksträdgårdens och åkerns växter. Vi vänder oss i första hand till hängivna odlare som är nyfikna på ovanliga eller gamla köksväxtsorter och andra nyttoväxter. Det centrala i  verksamheten är att medlemmarna fröodlar dessa sorter. Egen fröodling är ett säkert sätt att bevara gamla favoriter även om de försvinner ur handel."

Det är verkligen en väldigt trevlig förening, jag har redan hunnit få en hel del frön därifrån och hoppas att jag till nästa år kan dela med mig av frön från det jag odlar i år.

Ja, mycket fröer blir det, men visst är det väl så att med fröer så gäller "more is more"? Jo, så tror jag bestämt att det är.
Hmm, undrar om jag inte behöver lite fler gurkfrön......

♥ ♥ ♥ 

Baksidan av hönseriet... att bestämma över liv och död.

Ja, baksidan av att ha höns är att ibland måste man avliva sjuka höns. Det är också ett måste att kunna ta bort överskottstuppar. Det går inte att hitta goda hem åt alla tuppar. Så är det tyvärr.
Antingen måste man själv lära sig att på det mest smärtfria sättet ta bort hönan/tuppen eller så måste man känna någon annan som klarar av det åt en.
Här har vi hittills inte behövt ta bort så många hönor eller tuppar.
Ärligt talat så överlämnar jag gärna avlivning/slakt till sambon, men är det en fullvuxen tupp som ska slaktas då hjälper jag till.
Min svärmor berättade att hon brukar skryta till sina vänner om sin svärdotter som var så tuff och klarar av att slakta tuppar. Ha, ha, jag undrar om det var mer hot än skryt. Typ passa er om ni inte är snäll mot mig då bussar jag svärdottern på er....
Nej, jag är inte särskilt tuff, och jag kommer aldrig vänja mig vid den här biten av hönseriet. Det är bara ett nödvändigt ont, och när man nu måste ta livet av de tuppar som inte kan vara kvar, ja då måste man lära sig att ta hand om köttet tycker jag.

♥ ♥ ♥